Hej alla!
Jag hoppas ni mår bra, att alla har haft en bra vecka och kärleks fylld allahjärtans-dag singel eller i förhållande av något slag. Denna vecka tänkte jag skriva lite om något som är väldigt viktigt för mig, nämligen vänner.
För mig är vänner så sjukt viktigt man kan ha många eller färre antal vänner, en del är man jätte nära och kan säga allt till medans andra är mer "lätta" eller ytliga relationer. Jag tycker att båda sorterna är viktiga då alla behöver någon man kan snacka om precis allt med men man behöver också ha sånna vänner man bara kan sitta och skratta med eller hänga med och ha mer vardagliga lättsamma konversationer med, Jag har två personer som jag skulle säga står mig väldigt nära och som jag kan berätta i princip allt för, den ena är min bästa vän som jag kännt så länge jag kan minnas och den andra är någon jag lärde känna när jag började gymnasiet. Det är självklart jag uppskattar de vänner jag har som jag inte räknar som lika när. Mitt liv utan dom hade varit jävligt tråkigt och ensamt. Något som verkligen är viktigt för mig för att en vänskap ska funka är förmågan att se varandras brister och mindre bra sidor men ändå kunna se de bra i varandra och acceptera varandra som man är.
Det är inte lätt att vara tonåring. Well, det har man ju inte läst tusengånger innan tänker nog de flesta nu, men det är sant mycket händer under den tiden i livet, man stöter på problem man inte haft tidigare, mycket händer i kroppen och ens hormoner är överallt och ingenstans, så att ha någon att prata med någon som finns där för en är lite extra viktigt under den tiden. Jag är själv bara snart 17år och har fortfarande några år kvar av tonåren men jag vet att de senaste 4åren hade varit långt värre än de ändå var om jag inte haft min bästa vän. Det är klart att jag som de flesta andra i min ålder haft förhållanden och jag vet att man kan tänka att man kan säga allt till den man är tillsammans med och att man inte behöver någon annan för att den personen alltid finns där för en, men i den här åldern håller sällan förhållanden resten av livet eller ens ett par tre år, jag har inte haft ett förhållande längre än 7månader och har man då inte någon bra kompis som finns där för en när det tar slut så har man en jävligt jobbig tid framför sig, jag vet i alla fall att jag hade nog inte varit där jag är nu om jag inte haft min bästa vän. Det jag vill komma till är att jag skulle bara rekomendera alla att försöka släppa in i alla fall en person som ni kan snacka om allt med, det kan vara en vän, en förälder eller vem som helst som man känner sig trygg med bara man har någon som finns där när det blir jobbigt.
Ha en bra dag alla och hoppas ni finner detta inlägg intresant och läsvärt.
xoxo //Annie
0 kommentar(er)
