Idag tänkte jag skriva lite om mitt hästintresse. Jag började rida när jag var sex, samtidigt som jag började förskolan. Då började jag rida lektion en gång i veckan på en ridskola i närheten av där jag bor. Och efter det så har det liksom fortsatt, jag rider fortfarande lektion en gång i veckan på samma ridskola och har gjort det i elva år nu.
Utöver det har jag även en underbar medryttarhäst, Blesa, som jag får rida i princip så mycket jag vill.
Rider också en annan lite äldre häst i samma stall som Blesa, Dancing Girl heter hon. Även på ridskolan har jag en favorit, Mayday heter han. Jag har hjälpt till att utbilda honom sedan han reds in och provade också på att vara halvfodervärd på honom i höstas, vilket inte riktigt fungerade tidsmässigt för mig så nu rider jag honom enbart på lektioner och då och då på helgerna. Dessa tre hästar är tre väldigt olika personligheter men de är de hästar som står mig närmast just nu.
Dance är mer av den lite busiga, men ändå ärliga hästen. Hon kan busa och vara lite jobbig, men hon blir aldrig elak och skulle man trilla av henne så stannar hon direkt för att kolla så allt gick bra.
Blesa däremot, är lugnet själv och skulle aldrig göra något. Lite tittig ibland, men alltid så lugn. En häst man kan lita på till 100% och som man kan göra allt med helt enkelt.
Mayday, ganska mesig och har tendensen att resa sig om han inte förstår, inte vill eller blir stressad. Har nerverna på utsidan helt enkelt och kan vara väldigt jobbig. Men vill aldrig illa utan är en otroligt fin häst som alltid försöker sitt bästa för ryttaren när han väl förstår vad som ska göras.
Förutom dem finns det ytterligare två hästar som stått mig ganska nära, en av dem var en liten B-ponny på min ridskola. Jag fick vara med på hennes resa från nyinriden tills försäljning och hjälpa till att rida/utbilda henne. Det är samma resa som jag gör/gjort med Mayday just nu, och jag tycker att det är något alldeles speciellt.
Den sista hästen som jag fortfarande håller väldigt nära, trots att hon inte är kvar i stallet, är en liten shetlandsponny vid namn Lydia. Den envisaste häst jag någonsin träffat, men sååå härlig att arbeta med. Saknar henne verkligen!
Grejen med hästarna är väl att de alltid finns där, utan att döma och hästar är väldigt bra på att läsa av människor. Stallet har alltid varit en plats att gå till när jag inte vetat vart jag skulle ta vägen, både ridskolan och privatstallet där jag är. Som ni kanske märker så är det en ganska liten ridskola, och jag trivs väldigt bra där. Framförallt vet jag att jag alltid är välkommen där, även om det kanske inte är den dagen jag har lektion och jag vet att jag alltid behövs och gör nytta i stallet. Det är en fin känsla. /HanTu
0 kommentar(er)
